Bipolära tankar?
Jag har en känsla av att allt kommer rasa samman igen snart. Jag vet inte varför jag har den känslan, men den bara finns där. Den gnager i mig. Vad som kommer rasa vet jag inte, jag vet inte hur eller när men jag vet att det kommer göra det. Mitt liv kommer vändas upp och ner ännu en gång. Varför får man dom här känslorna? För mig kan det ha att göra med att jag är på väg ner i en svacka med det bipolära, en djup sådan troligen. Det händer ofta när årstiderna ändrar. Vanligtvis när det går från vinter till vår och från sommar till höst. Då kan jag bli liggande i flera veckor. Kanske det är därför dom här känslorna kommer. Såklart hoppas jag på det istället för att jag har rätt i mina tankar. Jag vill ha det livet jag har. Självklart skulle jag vilja vara utan lögnen i bagaget, men det kommer inte försvinna hur jag än vänder på det. Men jag har ett relativt bra liv i mina bra perioder. Jag har B i mitt liv och han älskar mig lika mycket som jag älskar honom. Jag har A som bryr sig om mig lika mycket som jag bryr mig om henne. Jag uppskattar alla relationer jag har kvar och dom nya jag skapar. Varför jag kan inte bara vara utan det bipolära? Allt skulle vara så mycket bättre då, det skulle underlätta mitt liv. Men, det är inte mitt fel att jag råkade bli bipolär, det är bara något jag är. Det är något jag får leva med. Mitt bagage är mitt eget fel men också något jag måste leva med. Jag måste leva med vetskapen om hur jag misshandlat min kropp och mitt psyke. Jag måste även leva med hur jag behandlat andra människor. Det är bara så det är.
