Rösterna är tillbaka
Precis som rubriken lyder.. Rösterna jag hört i flera år är tillbaka. Jag vet att det bara sitter i skallen men när dom viskar kan jag inte alltid låta bli att lyssna. Det går alltid till en punkt när jag inte längre förstår att det bara är en psykos, jag börjar lyssna för intensivt och tror på allt dom säger. Viskningarna övergår till prat som övergår till skrik.Sen kommer synerna, svarta skuggor som snabbt rör sig i ögonvrån men när jag vänder mig om är det inget där. Rösterna kan vara en tröst ibland, dom pratar med mig när jag är ensam, dom finns där när jag inte vet vad jag ska göra, även om deras "råd" inte är dom bästa. Jag vet inte vad jag skulle vara utan dom, jag vet inte vad jag skulle ha för identitet eller vem jag skulle bli om dom försvann. Dom viskar än så länge, men det närmar sig prat och skrik. Jag skulle vilja prata med någon om det här, ingen vet egentligen hur det är. A vet inte, B vet inte och jag är ensam med dom, jag är ensam med mina förtrogna "vänner". Innan har jag alltid lyssnat intensivt, men den här gången vill jag inte. Jag vill bli fri från mitt fängelse, fri från någon som hela tiden säger till mig vad jag ska göra. Jag vet inte hur jag ska berätta för B, han kommer bli skrämd. A, som läser det här, kommer ta det bättre tror jag. Jag tror inte hon blir skrämd eller tar avstånd, men det kan hända att B gör det. Jag måste berätta för honom, kanske jag borde göra det innan det blir värre. Rösterna blir högre och högre, satans psykos. Jag vill inte ha dom där. Jag vill vara min egen människa men just nu identifierar rösterna mig som person. Jag är en del av rösterna, dom är inte en del av mig längre för jag blir slukad i allt virrvarr av skällsord och hot. Att skriva det här gör dom upprörda, dom viskar högre och högre, dom sätter en spärr på mig och jag är rädd för att det bryter ut mer. Jag vet att det bara är i skallen på mig, men det kommer jag inte förstå senare om det blir värre. Jag ber om ursäkt ifall det kommer inlägg som är förvirrande en tid framöver, om jag alls skriver något. Jag kan bli manisk och skriva tretton inlägg på en dag, det är bara att vänta och se..
