MytomanFan

Jag är faktiskt lite stel i mina leder från medicinen. Det värsta är att mina händer skakar mycket, men jag överlever. Jag minns en period mitt i mina lögner, när jag svälter mig själv som mest. Då skakade jag extremt mycket. Jag kunde knappt skriva rakt på grund av att jag skakade så mycket. Usch, vilken hemsk period det var. Varje dag börjar jag inse mer och mer hur jag betedde mig mot mig själv. Mot andra också så klart men på sistone har jag tänkt mycket på hur jag behandlade mig själv och min kropp. Jag stack mig själv i armarna för att få det att se verkligt ut. Jag gjorde allt för lite uppmärksamhet. Jag svalt, jag stack mig, jag spydde och så mycket mer. Jag satte mig själv i en sits som jag aldrig vill vara i igen, någonsin. Jag vill bara vara öppen inför er, berätta allt som hände (såklart ändrar jag på detaljer i livet så att ingen ska känna sig träffad eller veta vem jag är) och skedde under den perioden. Hoppas att ni kan ha förståelse för det. Jag vill bara vara ärlig som sagt. Ni vet det mesta om allt, vissa saker har jag inte berättat för någon men skrivit här. Bara för att få ut det. När allt var som värst så hade jag ingen förutom mig själv och knappt det. Jag hade inget som jag såg framemot eller tyckte om, allt bara cirkulerade runt lögnen och förmågan att hålla den uppe. Nu är det ingen struktur i det här inlägget, men så får det vara idag. Jag orkar inte..