Kommentarer
Postat av: Hjälp
Hej! Jag vet inte hur jag ska skriva detta men jag tror jag är som du. Jag ljuger! Det gör så himla, himla ont att skriva det och därmed erkänna det men jag tror att det är sanningen. Jag ljuger inte alls hela tiden och jag vet alltid om när jag gör det (från vad jag läst så är det inte så för de flesta som ljuger). När jag var yngre ljög jag väldigt mycket och om allt möjligt, också väldigt allvarliga saker kunde jag ljuga om. Nu, när jag är i 20års åldern har jag inte ljugit om någon stort på ganska länge (fast många av mina tidigare stora lögner sitter jag fortfarande fast i pga att jag inte vågat erkänna dem och folk fortfarande frågar om dem) och ljuger mer sällan än tidigare fast ändå onormalt mycket! Och jag vill sluta med detta!! Jag vill ju bara vara ärlig men jag ställer alltid till det för mig själv för att jag inte vågar erkänna att jag ljugit.. Om jag bara kunde börja om så tror jag att jag skulle säga sanningen, men om jag berättar allt nu så är jag säker på att jag kommer förlora alla jag älskar och värnar om. Jag skäms så fruktansvärt mycket! Jag vet inte hur jag ska göra med allt! Jag är så rädd att förlora alla mina fina vänner! Och även om vissa skulle stanna kvar så kommer deras bild av mig förändras och det är så jobbigt för jag är ju den personen de lärt känna, bara att alla historier inte varit sanna, men min personlighet är ju densamma! Det värsta är att jag har pojkvän sedan ett år tillbaka, och jag ljög för honom innan vi lärde känna varandra på riktigt och sedan har alla de lögnerna jag drog då suttit kvar för att jag inte vågar erkänna för honom att jag ljugit! Jag önskar så innerligt att jag aldrig ljugit för honom! Som det är nu måste jag hela tiden planera ut saker så att han inte ska komma på mig, jag älskar honom så mycket och jag är verkligen den personen han lärt känna men jag är så rädd att han inte ska förstå om jag försöker förklara det! Jag vet inte längre vad jag ska göra, och jag orkar inte längre ljuga! Jag vill bara vara ärlig men då måste jag som sagt erkänna allt och det vågar jag inte! Jag känner mig som en hemsk person!
Hur gjorde du när du berättade? Går du hos psykolog? Vad ska jag göra? Hjälp!