Överlevde
Jag överlevde resan till min hemstad. Jag såg faktiskt ingen som hatar mig, inte en enda. Nu pustar jag ut över det, jag var ganska stressad varenda gång vi gick på stan eller var och åt någonstans, staden är inte den största direkt så att springa på någon hade inte varit omöjligt. Kanske någon såg mig men gömde sig bakom en hylla för att slippa mig, och om så var fallet så uppskattar jag det. Resan var relativt lyckad, förutom ett stort gräl mellan mig och B som höll på att sluta i äkta katastrof, men vi överlevde det. Grälet var inte av vanlig natur, det var ett sånt där gräl som gör att par gör slut. Det var inget skrikande direkt, det var ett sånt där lugnt gräl med sansade ord men ändå sååååå otroligt mycket fientlighet. Det fick oss att fundera på om vi är för varandra, men ingen av oss vill släppa taget, vi har gått igenom för mycket för det. Vi pratade igenom det och löste allt, nästan i alla fall. Sura är vi nog fortfarande och får helt enkelt leva med att vi inte är överens om saken. Jag grät hela dagen och mitt ansikte var så svullet dagen efter att jag fick sminka bort det när jag skulle träffa min familj, det lyckades tror jag. Kärlek är en mystisk sak, den sliter en itu och lappar sedan alla sår. Vi hör nog ihop, jag hoppas han känner samma sak.
