MytomanFan

Trots att det är präglat med lite ångest så överlever jag utan att bryta ihop varje dag. Jag har börjat springa lite för att rensa tankarna så gott det går. När jag säger att jag börjat springa så menar jag att jag försöker tappert sätta ena foten framför den andra med lagom raks takt. Jag har varit storrökare i nära på tio år och slutade för mindre än två veckor sedan så min kondition är i vansinnigt dålig, men jag försöker i alla fall så gott det går. Det är skönt att komma ut lite och få frisk luft, det minskar dessutom röksuget en aning och det behövs. Jag har ångest ibland, det griper lungorna och det blir svårt att andas. Senaste veckan har jag tänkt mycket tillbaka på vad jag gjort och det har väckt en del tankar på mitt liv. Vad för tankar det väckt måste jag skriva i nästa inlägg, det är för komplicerat för min tillfälligt simpla hjärna.