A, B och alla andra.
Jag har haft som avsikt att prata med A om allt som är på min hjärna, men jag har inte tagit mig tid att göra det. B och jag pratar sällan om hela den här grejen. För att vara helt korrekt så pratar vi aldrig om det här, men det kan vara skönt att ha någon som man bara kan se framåt med. Jag har egentligen inte behov av att prata med honom om det, han vill dessutom inte veta så mycket detaljer egentligen och jag tror det är bäst så. A vet inte heller många detaljer och det tror jag också att är bra, jag vill ha dom som ett stöd i processen, inte som ett lakan där jag se min bakgrund. Så, jag tror det är bäst på det här sättet. Ingen av dom har frågat speciellt mycket och jag är lättad över det. Alla andra som har varit inblandade vet ju alla detaljer och jag svarar hellre inför dom än inför A och B. Kanske det är att smita undan verkligheten, men å andra sidan vill jag inte behöva svara inför alla som är inblandade. A och B var dessutom inte inblandade på samma sätt som alla andra, kanske det färgar mitt tänkande lite. Någon som inte håller med i mitt resonerande?
