On eller off?
Alltså, nu är det på igen. Jag menar jag och B, vi ska kämpa lite till och se om det går. Vi har inte löst allt, men vi försöker. Varenda gång vi grälar det minsta blir jag nervös över att han ska säga att det är över mellan oss och ångest kommer krypande direkt. Vi skrattar mycket även om det är svårt just nu. Vissa stunder känner jag mig lycklig och i nästa stund blir jag deppad och vill gräva ner mig. Det känns ibland som att jag krigar ett kallt krig mot alla odds som finns. Jag försöker att vara positiv såklart, men när verkligheten slår en i huvudet med all kraft så sjunker hoppet. Jag hoppas på mig och B, jag hoppas att vi kan ha en framtid men ibland är det tvivel i vad som kommer hända. Lycka och kärlek är allt jag vill ha här i livet. Jag vet inte om jag hamnat i en on off situation med B, det känns nästan så. Varje gång vi är on så är jag glad och allt ser bra ut, men så fort han pratar om att vi inte ska vara tillsammans längre så dör en liten bit av mig. Jag vill inte ge mig när det kommer till oss, även om han på senaste trott det. Han säger ibland att han märker på mig att jag vill att det ska vara över men att jag inte vågar säga det. Det gör mig mer irriterad än något, han vet uppenbarligen inte hur jag känner och han har ingen rätt att berätta för mig hur mina tankar och känslor går. Men, jag tror det är hans sätt att skydda sig själv. Jag har frågat honom varför han inte bra avslutar om han inte vill mer, utan att försöka lägga hälften av ansvaret på mig. Är han rädd för att ta steget ensam och därför vill att vi ska ta det gemensamt? Jag vet inte och jag får aldrig något bra svar på det heller. Det kommer krävas mycket innan jag tar det beslutet, mycket mer än det vi går igenom nu. Jag vet inte vad jag ska berätta mer, förutom att jag ska bli bättre på att uppdatera.
