MytomanFan

"Vem är du? Berätta lite om dig själv." "Tjaa, jag är en tjej på dryga tjugofyra jordsnurr." "Okej, och mer då?" "Jag vet inte vad jag ska säga mer. Jag har gjort hemska saker, men också bra saker i mitt liv." "Vad för hemska saker?" Och där börjar hela ramsan om. Berätta så mycket som möjligt men ändå utelämna en del saker som är för genanta att prata om, eller som folk inte behöver veta egentligen. Jag vet inte varför jag egentligen utelämnar vissa saker. Jag kan berätta om att jag stack mig själv i armarna, men inte att jag med flit spydde. Vilket är värst? Troligen att sticka mig själv, men ändå kan jag inte berätta om spyorna för folk. Det är konstigt var man sätter spärren, jag satte den på fel ställe. Troligen dömer folk mig mer för att jag hackade mina armar gula och blå än för att jag spydde lite när som. Jag vet inte varför jag inte kan säga sånt. Samma sak är det med hur jag betedde mig mot folk, det kan jag berätta men inte exakt hur jag mådde under den perioden av mitt liv. Alla har en spärr, jag har en konstig sådan. Vad borde jag berätta för folk och vad borde jag utelämna? Jag kanske gör rätt i att berätta det som (konstigt nog) känns bekvämt för mig, men jag vet inte hur jag ska kunna prata om resten av allt. Det stör mig, jag vill kunna berätta för min psykolog om allt men spärren sätter sig där. Korkade liv, korkade lögn, korkade jag.