Stolthet
Jag har länge funderat på livet, livet som det är och som det var. Idag har jag lite kvalité till skillnad från för något år sedan. Jag har lite ryggrad och en aning stolthet. Innan hade jag inget som man kunde kalla för stolthet, men idag finns det en gnutta. Det här kanske inte är så otroligt intressant att läsa för er kom jag på. Om någon vill att jag skriver om något speciellt så får ni säga till, ibland tar tankarna slut. Jag har gjort hemska saker och ibland skäms jag över att skriva ut det, men om någon ber mig så gör jag det absolut. Tillbaka till min gnutta stolthet. Jag har någon som av nyskapad respekt för mig själv och människor runt mig, jag kan gå med huvudet högt ibland och känna att jag åstadkommer saker någon gång nu och då. Ofta har jag mina tankar kvar om hur värdelös jag var, men jag vill se det ljusa i saker och gör verkligen mitt bästa. Jag frågar mig själv ofta hur jag fick tillbaka stoltheten. Kan det vara genom att jag berättade sanningen för folk? Eller är det bara något som kommit med tiden? Jag vet som vanligt inte svaret, men det var ju inget nytt för någon. Stolthet är en saks om jag tror alla behöver, även jag.
