MytomanFan

Det är med stor sorg jag skriver det här. Jag satt och funderade om det är så smart att skriva om det här, men jag ska vara ärlig och säga att jag är deprimerad. Min underbara pojkvän och jag har gått skilda vägar, inte på grund av allt det här utan det var andra orsaker. Jag älskar honom fortfarande oerhört mycket, men jag klarade inte av det längre. Han var aldrig elak mot mig, tvärtom, han hjälpte mig extremt mycket. Men den här gången räckte inte kärleken till helt enkelt, så vi gick skilda vägar. Vi kom överens om att fortfarande ha kontakt, mest för min skull tror jag eftersom jag behöver någon att kunna prata med och han är den enda som jag verkligen kan prata med om allt det här.
Det känns bra på något sätt att det inte var min lögn som drev oss isär, den stärkte oss på något konstigt sätt. Men nu är det över, en del av mig vill skrika och gråta och i en annan del slår instinkten att överleva in, jag ska ta mig igenom det här och jag kommer troligen få göra det ensam med tanke på mina bristande vänskaper. Men, som man bäddar får man ligga när det kommer till mina vänner.
Jag är så ledsen att vi gick skilda vägar och just nu känns det som att smärtan aldrig kommer ta slut. Det var ett gemensamt beslut, kanske lite mer från min sida men det är tungt ändå. Jag älskar honom, men det räckte inte till längre så vi avslutade allt fint vi hade. Vi hade ett mycket fint förhållande måste jag ändå säga, jag har ingen ont att säga om honom och han kommer alltid finnas med mig i mitt hjärta. Ingen kommer någonsin ta hans plats, den är reserverad för honom.