MytomanFan

Jag är en lögnare. De tre senaste åren har jag ljugit om att varit dödligt sjuk, i cancer. Min pojkvän kom på mig och hela min värld raserades, jag hade tappat ansiktet totalt. Jag var tvungen att erkänna för mina närmaste att allt varit en lögn, jag var tvungen att erkänna för mig själv att mitt liv som jag levt de senaste tre åren och identifierat mig med var ett rop på hjälp. Mitt rop på hjälp resulterade i den här bloggen och jag vill berätta för den som orkar läsa hur det varit, varför det blev så här och min resa till sanningen. Jag vill kalla det självterapi, för det här kommer vara en kamp som för mig handlar om livet jag vill leva och att behålla mig själv, den jag var innan allt började.

Ska man berätta för nästa?

Publicerad 2014-09-08 15:37:00 i Allmänt,

Någon gång kanske jag möter någon ny pojke som jag får ett gott öga till, någon gång i framtiden alltså. Hur ska jag då göra? Ska jag berätta om att jag en gång ljög om cancer eller ska jag hålla tyst? Det finns ju så klart både bra och dåliga saker med att berätta. Han kanske får höra det på annat håll om inte jag säger något och om jag säger det kanske jag inte får den tilliten som jag behöver. Jag tror att mina framtida relationer kan vara helt förstörda på grund av det här, någon som tror annat? Hur man säger en sådan sak vet jag inte heller, eller hur tidigt man ska säga det. Han kanske tror att jag ska fortsätta ljuga om saker och därför inte vilja vara med mig, inte vet jag men det känns så just nu. Jag ljög stort innan och även i en ny relation kan det vara svårt att förbise och rädslan hos honom för att jag ljuger igen kanske finns och kanske stjälper allt vi har börjat bygga upp. Kanske enda lösningen som finns för mig är att bli nunna eller något liknande. Jag kommer kanske sitta där gammal som gatan med tjugo katter runt mig och tänka tillbaka på mitt liv. För hur man än ser på det eller vad man än tycker om det här så kommer det alltid vara en del av mig, en del av den jag var och en den av den jag kommer att vara. Just nu är det en central del av mitt liv och jag vet inte hur länge det kommer vara det, men troligen en lång tid framöver. Jag undrar hur många som kan leva med mig i framtiden med tanke på det här, men jag tänker i nuläget inte sätta igång att leta. Jag vill komma på fötter med mig själv först och komma över mitt ex (om det går) samt få framgång i terapin.

Kommentarer

Postat av: lilla

Publicerad 2014-09-08 16:15:53

Har du inga bilder på dig sen "sjukdomstiden"?

Svar: Jag har endast en bild som en kompis tog där man ser mina "kanyler". Men inga fler än så då jag vägrade ställa upp på bild.
mytomanfan.blogg.se

Postat av: Lillis

Publicerad 2014-09-09 07:32:14

Du har inte haft det lätt, varken nu eller under din "sjukdom". Jag har vart med om en hel del i mitt liv och vet hur viktigt det är att ha någon som lyssnar. Speciellt när det är tungt och man känner att ingen förstår.
Du får jätte gärna kontakta mig.

Postat av: lilla

Publicerad 2014-09-11 22:44:57

Har du inga bilder på dig sen "sjukdomstiden"?

Svar: Som jag skrev på en tidigare kommentar angående det här så har jag endast en. På den bilden syns mina "kanyler". Förutom den finns det inga fler eftersom jag vägrade ställa upp på bilder.
mytomanfan.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag är som vilken tjej som helst på utsidan. På insidan är jag som ingen annan, en svart sida dominerad av bipolär sjukdom, adhd, borderline och nyligen framkommet en sjuklig tendens till att ljuga. Hata mig, tyck synd om mig, skratta åt mig, gör vad ni vill, men gör inte som jag har gjort.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela