MytomanFan

De två frågorna fick jag i en kommentar och jag ska ta mig tid till att svara på båda så gott jag kan. Det var inte så att jag en dag vaknade och fick för mig att jag skulle börja ljuga om cancer direkt. Jag började med att låtsas ha något fel på kroppen, tanken var inte alls att cancerlögnen skulle utlösas på något sätt, det var inte det som jag hade planerat och det fanns inte ens i mitt huvud just då. Jag hade en skakig period just då och ville ha uppmärksamhet för jag kände att jag tappat bort den från mina vänner, det var ju felaktigt så klart och jag trodde att dom glömt bort mig totalt även fast jag var en viktig person i deras liv. Där tror jag att mina "sjukdomar" började. Att jag var sjuk i huvudet med mytomani slog mig inte då. Jag började med att gå till läkaren, på låtsas, och fick veta att det var något fel på mitt blod som jag påstod. Jag påstod en massa just då och egentligen gick det ganska fort alltihopa med utvecklingen av lögnen. På ungefär två veckor gick jag från att ha fått reda på mitt blod till att vara dödligt sjuk. Att ingen fattade att något var lite galet förstår jag inte, men ingen sa något om det utan jag var den centrala i deras liv igen och det kändes bra. Så, där var jag i lögnen och jag sjönk djupare och djupare ner i den och ju längre ner jag kom i trasslet desto svårare var det att reda ut nystanet så jag bara flöt med och drog på med ännu mer saker som skulle passa in. Allt utvecklades liksom med tiden och med lögnens gång. Så inget av lögnen var en plan från början, det började så oskyldigt med att jag låtsades må lite dåligt och därför gick till läkaren. Hur det sen blev så djupt så snabbt vet jag inte riktigt, men jag vet att jag hade ångest över det en stor del av tiden men jag kunde inte hindra det längre och fortsatte flyta med och göra historien så trovärdig som möjligt, det har visat sig att jag har ett förbannat minne för detaljer. Jag kom alltså på saker vartefter och försökte minnas alla saker, vilket egentligen inte var så svårt för mig just då. Att känna som jag gjorde under dom åren vill jag inte att någon någonsin ska göra, det var hemskt på alla sätt. Att ljuga ens nära och kära rätt upp i ansiktet var svårt men just då ingen konst. I tidigt stadium i min "diagnos" klistrade jag fast massa "kanyler" på kroppen som egentligen var olika små föremål och tejpade över dom med sårtejp för att "skydda" dom och inte få in smuts. Jag hade som mest fyra stycken på armar och bröst. Jag hittade på så mycket olika saker att jag inte kan komma ihåg en del längre eftersom jag inte lever den lögnen, jag kan bara återberätta det jag minns vilket tyvärr är det mesta. Jag hittade på att mitt hår stannade kvar på skallen för att jag hade en ismössa på mig under behandlingarna. Behandlingarna påstod jag att pågick tre gånger i veckan i flera månader, det gör det inte egentligen men ingen reagerade på det just då heller. Jag var så extremt skicklig på att ljuga att jag inte själv nästan visste vad som var sanning. Jag hade många underliga saker för mig och jag ska börja uppdatera mer eftersom jag såg idag att det exploderade med läsare helt plötsligt. Fråga gärna mer så jag har något material att skriva om. Tack Lilla a för dina frågor!