MytomanFan

Jag är en lögnare. De tre senaste åren har jag ljugit om att varit dödligt sjuk, i cancer. Min pojkvän kom på mig och hela min värld raserades, jag hade tappat ansiktet totalt. Jag var tvungen att erkänna för mina närmaste att allt varit en lögn, jag var tvungen att erkänna för mig själv att mitt liv som jag levt de senaste tre åren och identifierat mig med var ett rop på hjälp. Mitt rop på hjälp resulterade i den här bloggen och jag vill berätta för den som orkar läsa hur det varit, varför det blev så här och min resa till sanningen. Jag vill kalla det självterapi, för det här kommer vara en kamp som för mig handlar om livet jag vill leva och att behålla mig själv, den jag var innan allt började.

Vad skulle jag gjort?

Publicerad 2014-11-13 17:45:01 i Allmänt,

Idag pratade jag med en "kompis" som jag inte hört mycket av sedan sanningen kom fram, hon har varit väldigt reserverad mot mig vilket nog är förståeligt på alla sätt. Men idag fick jag en helt ny nivå av skit från henne. Hon skällde ut mig som fan för det som hänt, det har alltså gått lite över 10 månader sedan allt hände och jag fick en chock när hon öppnade munnen. Jag har aldrig hört en människa svära så mycket i en och samma mening som hon gjorde, det ska tilläggas att jag svär massor själv. Så, jag stod där handfallen och visste inte vad jag skulle säga. Jag stod bara och gapade och var tyst. Aldrig att jag hade trott att det skulle komma från henne, hon som annars är så tyst och snäll. Det är väl dom som sedan släpper lös när det väl gäller. Kan tänka mig att hon har över 20 års ilska i sig som hon aldrig tagit ut på något eller något och jag fick vara säcken hon boxade på. Jag ljög henne rätt upp i ansiktet så det är väl mitt eget fel men jag tycker ändå att hon kunde sagt något liiiiite tidigare. Jag kunde inte gråta, jag kunde inte vara arg, jag bara vände mig om och gick därifrån och lämnade henne skrikande efter mig. Vad skulle jag gjort? Jag är inte i skicket att ta emot så mycket skit från en människa i nuläget. Hon visade en bild på mig när jag var "sjuk" och sade att hon tittar på den varenda dag, jag hörde inte resten för det var då jag reste mig upp och gick. Egentligen undrar jag vad hon ville säga med den bilden, men samtidigt inte för jag tror inte jag vill veta egentligen. Jag tror inte att hon hade speciellt mycket gott att säga om den saken. Efter det har jag inte hört ett pip från henne, trodde att det skulle komma arga meddelanden eller något, men inget. Troligen har jag förlorat henne totalt, men det hade jag nog på många plan redan gjort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag är som vilken tjej som helst på utsidan. På insidan är jag som ingen annan, en svart sida dominerad av bipolär sjukdom, adhd, borderline och nyligen framkommet en sjuklig tendens till att ljuga. Hata mig, tyck synd om mig, skratta åt mig, gör vad ni vill, men gör inte som jag har gjort.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela