Trasigt liv
Mitt liv är trasigt. Men, jag har ljuspunkter i det också. Min pojkvän är en ljus sak, han finns där för mig hela tiden och genom allt. Även om mitt liv är trasigt så försöker jag se det glada i livet så gott som det går. Min pojkvän och hans vänner har accepterat vad jag gjort, dom dömer mig inte, tror jag. Jag och hans vänner pratar inte om det jag gjort, det ligger någonstans i djupet. Men det känns som att det inte behövs pratas om, det är ett kapitlet är över för alla på den sidan.
Jag behöver inte oroa mig för dom. Jag oroar mig för mina få vänner, vad händer om dom inte förlåter det här fast dom säger att dom gjort det. Jag vet inte, kanske jag bara är paranoid när det kommer till förlåtande hit och förlåtande dit. Kanske jag måste förlåta mig själv innan jag kan tro att andra har gjort det.
En annan sak som är bra är att jag har fått ett jobb, det är bara inhopp, men det är något som kan hjälpa mig att betala hyran i alla fall. Jobbet är hyfsat tråkigt, men det är något i alla fall.
