MytomanFan

Jag är en lögnare. De tre senaste åren har jag ljugit om att varit dödligt sjuk, i cancer. Min pojkvän kom på mig och hela min värld raserades, jag hade tappat ansiktet totalt. Jag var tvungen att erkänna för mina närmaste att allt varit en lögn, jag var tvungen att erkänna för mig själv att mitt liv som jag levt de senaste tre åren och identifierat mig med var ett rop på hjälp. Mitt rop på hjälp resulterade i den här bloggen och jag vill berätta för den som orkar läsa hur det varit, varför det blev så här och min resa till sanningen. Jag vill kalla det självterapi, för det här kommer vara en kamp som för mig handlar om livet jag vill leva och att behålla mig själv, den jag var innan allt började.

På bättringsvägen?

Publicerad 2014-06-14 14:28:22 i Allmänt,

Nu har det varit evigheter sedan jag skrivit här. Inte mycket händer egentligen. Jag går regelbundet hos en psykolog och vi har börjat med någon form av terapi. Jag har börjat från början med min trassliga barndom och letar mig framåt därifrån. Jag är långt ifrån "frisk" men jag jobbar mot att få ett värdigt liv. Mina vänner har en efter en börjat ta avstånd, speciellt min bästa vän. Men, jag får skylla mig själv. Vi har å andra sidan glidit ifrån varandra det senaste året så det började innan lögnen uppdagades. Min psykolog verkar vara en vettig man med förmågan att faktiskt kunna lyssna och hjälpa mig reda ut mina problem. Vi har i stora drag gått igenom hel lögnen men lägger mer vikt på varför och var det gick snett. Jag har ännu inga svar på var det gick snett, det är för tidigt i processen, men jag kämpar verkligen för att komma på rätt spår. Vi är ännu i stadiet där vi lär känna varandra men det känns som att han kan vara rätt person att prata med, vi får se vad han tycker efter några månader. Risken finns att jag inte är inom hans område och jag behöver en annan form av psykolog. Jag vet inte, men vi får se. Ni kanske inte tror ett ord på vad jag skriver och det är upp till er, men jag hoppas att någon där ute kan vara glad för min skull för att jag fått hjälp och för att jag försöker från tårna för att reda ut den här oredan. Jag har också pratat mycket med min pojkvän om det hela, vi har tagit lite i taget. Att prata om det med honom har varit mitt eget val, han har aldrig pressat mig till det och det känns bra. Det som var svårast att erkänna för psykologen var vad jag utsatte mig för fysiskt för att få folk att gå på min lögn. Det är en av de sakerna jag skäms mest över (förutom lögnen i sig), jag har inga märken efter nålar, men jag minns hur det såg ut och det är inte något jag är stolt över. Jag gjorde så mycket mot min kropp att den höll på att förstöras, jag bland annat svälte mig och spydde massor. Så, här är en snabb uppdatering. Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera vad som pågår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag är som vilken tjej som helst på utsidan. På insidan är jag som ingen annan, en svart sida dominerad av bipolär sjukdom, adhd, borderline och nyligen framkommet en sjuklig tendens till att ljuga. Hata mig, tyck synd om mig, skratta åt mig, gör vad ni vill, men gör inte som jag har gjort.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela