MytomanFan

Jag berättade för en ny vän om min lögn i igår, vi kan kalla henne A. Jag skickade bloggen till henne utan att säga att den var min, men hon såg igenom det ganska snabbt. Först ångrade jag mig och försökte smita undan, men det höll inte speciellt länge och till slut kröp jag till korset och sade som det var. A är en god vän till mig, vi har bara känt varandra i dryga 6 månader men hon har kommit mig väldigt nära på den tiden. A vet mycket om mig, mer än vad folk brukar efter en så här kort period. Jag litar på henne och kan prata med henne om i princip allt. Som ni säkert förstått redan så är hon en värdefull vän till mig och ingen jag vill förlora. Jag tror att hon blev chockad först och kanske ett stråk av ilska dök upp i henne men en sak ska ni veta om A, vilket jag upptäckte snabbt, är att hon är förlåtande och väldigt resonlig. Jag var rädd att förlora henne helt men jag var tvungen att ta risken för jag ville inte ljuga för henne mer, jag ville inte hålla henne bakom flötet och jag kände att jag kan lita på henne så mycket att jag kan berätta om allt jag gjort. Självklart blev hon besviken men hon sade att vi skulle se framåt, se framtiden och inte älta det gamla. En stor sten trillade från mina axlar och helt plötsligt var det lite lättare att andas igen, hon vet nu och jag känner att det var rätt sak att göra. Jag vet inte om vår relation kommer vara densamma, vilket jag såklart hoppas att den kommer vara, men om den inte är det så har jag bara mig själv att skylla. Hur som helst så kommer jag alltid uppskatta hur hon tog det, inga skällsord, inget hat. Besvikelsen A känner är såklart inte rolig för någon av oss och tvivel på annat i mitt liv har väckts hos henne, men jag visste att den risken fanns. Jag förväntade mig aldrig att hon skulle ta det som hon gjorde men hon var en större person än mig och tog det för vad det faktiskt var. Om jag någonsin kommer kunna se henne i ögonen igen är en annan sak, det kommer vara svårt men med tiden kanske jag kan göra det. Jag blåste A på liknande sätt som jag blåste alla andra, men hon har också varit förlåtande och accepterande. Hon frågade om jag fått diagnosen mytomani, det finns väl inte direkt en sådan diagnos men jag sade att om det funnits så hade jag fått den. Vissa människor är bättre än andra och hon visade sig vara en av de bästa. Jag kan inte annat än att vara glad över att jag fick en så fin människa i mitt liv och att jag hade turen att kunna öppna mig för henne utan att förlora henne. Det känns lite lättare att leva nu, tack vare A.