MytomanFan

Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg om att vara bipolär, jag blev ombedd att berätta mer om mina maniska perioder. När jag är manisk så får jag svårt med allt i min vardag. Jag har svårt för konversationer, jag hör alla ord men kan inte alltid knyta ihop det till meningar, hör jag meningarna kan jag ha svårt att svara på dom för att jag inte kan samla mina tankar. Annat kännetecken är att jag städar som en idiot, allt i min lägenhet är skinande och polerat, det blir som en besatthet för mig. Jag påbörjar nya projekt som jag aldrig avslutar och inbillar mig att jag tycker om det fast jag i normala perioder inte skulle göra det. Livet blir problematiskt på alla plan. Jag kan göra av med 10 000 kronor i en handvändning, trots att jag inte har råd med det egentligen. Där är anledningen till att jag aldrig kommer ta ett kreditkort, jag skulle fylla krediten på en dag och sedan inte kunna betala tillbaka den. Jag köper ofta onödiga saker dessutom, saker som jag aldrig kommer använda och jag lägger sällan större summor på en gång utan det rör sig runt 300-500 kronor åt gången, något åt det håller i alla fall. Jag blir "övermäktig" på ett sätt som utmärker sig genom att jag tror jag är som stålmannen eller något. Jag blir ofta i tron att jag är bättre än andra, kan mer och är mer värd. Det är en hemsk egenskap! Jag kan bli en riktig stropp rent ut sagt. Jag missbrukar även alkohol, jag kan dricka massor och säga "jag klarar allt". Mina mediciner "behöver jag inte", jag anser mig själv vara frisk och helt normal. Jag ser inte i en sådan episod att jag inte är det. Inne i mig mår jag fruktansvärt dåligt men kan inte ta ut den känslan på något så det övergår till att jag blir ännu mer manisk. Jag vet inte vilket jag föredrar, mani eller depression.. Inget av det egentligen, men om jag med pistol mot huvudet måste välja så skulle jag välja min mani, den gör någon nytta i alla fall eftersom jag blir mer produktiv och aktiv. Att vara manisk är hemskt på många olika sätt men det jag har störst problem med är mitt sexmissbruk! Speciellt om jag inte har någon speciell vid min sida, har jag inte det går jag ofta ut och letar upp någon att ligga med. Bekräftelse är viktigt för mig, trots att jag känner mig som stålmannen, så därför drar jag hem olika karlar vareviga kväll. Har jag någon speciell vid min sida så kan jag ha sex tills han får skavsår, även om det skulle innebära att vi skulle göra det hundra gånger. Vad jag mer ska säga om den här saken vet jag inte, fråga om ni undrar.