MytomanFan

Jag är en lögnare. De tre senaste åren har jag ljugit om att varit dödligt sjuk, i cancer. Min pojkvän kom på mig och hela min värld raserades, jag hade tappat ansiktet totalt. Jag var tvungen att erkänna för mina närmaste att allt varit en lögn, jag var tvungen att erkänna för mig själv att mitt liv som jag levt de senaste tre åren och identifierat mig med var ett rop på hjälp. Mitt rop på hjälp resulterade i den här bloggen och jag vill berätta för den som orkar läsa hur det varit, varför det blev så här och min resa till sanningen. Jag vill kalla det självterapi, för det här kommer vara en kamp som för mig handlar om livet jag vill leva och att behålla mig själv, den jag var innan allt började.

Lögnaren har träffat en ny

Publicerad 2014-12-04 13:21:37 i Allmänt,

Det är lite snabbt att redan träffa en ny karl. Kanske jag borde fokusera på mig själv först, men han är så bra mot mig att jag inte vill gå miste om något som kan vara en lyckad relation. Kruxet? Jag har inte kunnat berätta för honom om vad jag gjort. Hur berättar man det egentligen? Han vet om mitt förflutna och lite vad jag gått igenom, men inte så mycket egentligen. Men han vet inte om att jag ljög och jag vet inte om jag någonsin kan berätta det för honom, hur kan jag göra det utan att riskera att förlora honom..? Jag vet inte om det finns något vettigt svar och debatten kan bli extremt stor runt det här, men jag står kluven. Kan jag leva i en lögn i hela mitt liv? Kan jag hålla honom i mörker under vår tid tillsammans? Ju djupare relationen blir desto svårare kommer det bli. Jag kan bara inte.. Jag kan inte förlora det fina vi håller på att bygga upp. Önskar jag kunde fråga råd av någon, men jag har ingen att vända mig till..

Kommentarer (3)

Kommentarer

Postat av: ekonomi.blo.gg

Publicerad 2014-12-05 12:33:31

Intressant att läsa om dig och ditt liv. Går själv i terapi för en fobi jag har.

Hur upptäckte du/läkarna att du var bipolär? Har senaste året funderat på om det kan vara så att jag är bipolär

Svar: Jag satt under utredning i flera år egentligen, en utredning som alltid kommer pågå, resten av mitt liv. Det var undersökningar via självtester, svara på frågor och observation av min vardag samt mycket pratande. Jag hade alla drag som tydde på att jag var bipolär, men jag var så ung då att dom inte ville sätta diagnosen först. Det tog tid, lång tid. Ta upp det med din terapeut och se om det kan göras en utredning, det kanske kan hjälpa dig att veta om du är det eller inte. Du vet, lite ro i tankarna. :)

mytomanfan.blogg.se

Postat av: ekonomi.blo.gg

Publicerad 2014-12-05 12:58:31

Ja det skulle vara skönt att lite ro, de senaste 4 åren har jag haft tre depressioner men mellan dem har jag haft hur mycket energi som helst och startat massa projekt, skaffat nya intressen som jag blivit som "besatt" av osv. Tror alltid att det ska hålla sig men så plötsligt, utan att de egentligen "hänt" någonting så kraschar allt och jag kommer inte ur sängen på flera veckor. Skulle vara skönt att iallafall reda ut hur jag kan hantera det, även om jag inte är bipolär.

Hur gör du med din? Äter du medicin eller så?

Svar: Jag har depressioner ca 3 gånger på ett år, min bipolära sjukdom är extrem i det avseendet, maniska perioder är ca 4 gånger per år. Väldigt svårt att hantera och det kan hålla i sig i månader. Förra året hade jag knappt två veckor mellan episoderna och jag var inte "normal" på hela året, det var alltid något.
Jag äter mediciner, men det tar bara bort topparna och dalarna, det botar inte. Ibland skrämmer det mig att tänka att jag kommer vara såhär resten av mitt liv, men det är inget jag kan göra något åt. Just nu är jag uppe i 6 mediciner och ska snart testa kombinera dom med två nya. Så det är en hel del medicinering på mig, men jag behöver dom för att kunna fungera i vardagen, även om det inte alltid går.

mytomanfan.blogg.se

Postat av: ekonomi.blo.gg

Publicerad 2014-12-05 13:13:11

Oj va tufft med sånna växlingar :/

Hur är det för dig när du är manisk? Går det att beskriva? Hoppas det är okej att jag frågar, om du inte vill svara så förstår jag. Jag är som sagt lite orolig och jag känner igen som är bipolär så jag uppskattar verkligen dina svar

Kommentera inlägget här

Om

Jag är som vilken tjej som helst på utsidan. På insidan är jag som ingen annan, en svart sida dominerad av bipolär sjukdom, adhd, borderline och nyligen framkommet en sjuklig tendens till att ljuga. Hata mig, tyck synd om mig, skratta åt mig, gör vad ni vill, men gör inte som jag har gjort.

Till bloggens startsida

Kategorier

Allmänt