MytomanFan

Idag är jag lite gladare än jag brukar vara. B bestämde sig för att vi ska jobba oss igenom det här och allt vad det innebär. Han sade att han ville ha mig och bara mig, det var en lättnad att höra. B ville inte veta så mycket detaljer, han ville bara veta det stora hela. Det känns som att han borde veta detaljer om allt det här för att lätta mitt hjärta, men det kanske är själviskt av mig att tänka så, jag kan ju inte tvinga honom till att veta mer än vad han vill. Jag vet att jag har tjatat ut hur det går mellan mig och B men det har varit så mycket med den saken och så fruktansvärt slängande fram och tillbaka. Men nu är vi på en hyfsat stadig grund i alla fall, så känns det åtminstone. Jag hoppas att det här inte kommer förfölja oss resten av livet, om han nu vill ha mig så länge. Nu kommer problemet, jag kommer vara tvungen att berätta för hans föräldrar på något sätt. Dom bor på ett litet ställe utanför staden vi bor i och via en före detta vän har ryktet spridit sig där. Än så länge så vet dom inte något, men det kommer att hända förr eller senare och jag vill vara den som berättar det för dom. Hur gör man det? Det är inte som att jag säger mitt namn och i nästa andetag berättar vad jag gjort, jag vill lära känna dom först men stället är litet och snacket går så min tid rinner ut, troligen snabbare än jag tror. Det är ingen middagskonversation heller, eller något man pratar om i fyllan. Så vad gör jag? Jag ska träffa dom första gången på julafton. Jag vet, jag vet, det är snabba tag med att träffa dom första gången och att träffa dom runt jul är ännu mer nervöst än att bara åka dit och hälsa på för att äta middag. Julen ska ju vara för familjen, men enligt B så är jag en del av den redan. Får se hur länge det håller när familjen får veta, jag kommer bli utslängd och utesluten för alltid. Undrar hur B kommer ta det. Förutom det här så känner jag ett stråk av lycka över mig och B, det känns bra idag så länge jag lägger tankarna på hans familj åt sidan.