Cancer, lögn, dilemma.. Tips?
Jag började som jag sagt med att vara lite sjuk, sedan mera och mera. Jag hade aldrig från början tänkt ljuga om att jag hade cancer, jag liksom drogs in i det hela på något vänster, jag hann inte själv med tror jag och lögnen blev djupare än jag trodde och det gick snabbt! Jag började ju bara lätt för att få uppmärksamhet och det hela eskalerade till att jag stack mig själv med nålar och saxar. Varför? Tänk om jag hade svar på det. Jag vill gärna skylla på min barndom som jag berättade om innan, att jag aldrig fick uppmärksamheten jag behövde, jag vill gärna hitta på massor med ursäkter. Någon gång måste jag börja ta ansvar för vad jag gjort och faktiskt ta tag i det med all kraft jag har. Jag kan inte alltid hitta på ursäkter för hur jag blev såhär. Jag minns en kommentar jag fick för ett tag sedan, det stod något i stil med "Inte undra på att du blev som du blev med din barndom.", jag kanske inte fick alla ord rätt där och det låter mer hemskt sagt än vad personen menade det, tror jag. Jag vill inte skylla ifrån mig längre, jag måste ta ansvar för vad jag gjort, jag borde börja berätta för den nya jag träffat, han borde veta. Där kommer igen ett dilemma, jag vet inte om jag kan. Jag är rädd för att han ska dra men samtidigt borde jag vara ärlig med honom. Hur ska jag göra? Om jag bara hade svar på den frågan så skulle jag vara en lycklig tjej. Sen är frågan om jag verkligen är och kan vara lycklig utan att berätta för honom om hur jag egentligen varit, men han kommer troligen tro att jag är samma person idag och att jag kommer ljuga för honom. Så egentligen kommer han ju dra hur jag än vrider och vänder på det och om jag inte berättar så kommer jag må dåligt av det. Vara ärlig och säga sanningen med grymt stor risk att han drar eller må dåligt och leva i rädslan att någon berättar för honom, för då är ALLT kört. Han vill troligen hellre höra det från mig än från någon annan. Usch va jobbigt det här är! Några tips från en mer vis människa än mig?
