MytomanFan

Jag är en lögnare. De tre senaste åren har jag ljugit om att varit dödligt sjuk, i cancer. Min pojkvän kom på mig och hela min värld raserades, jag hade tappat ansiktet totalt. Jag var tvungen att erkänna för mina närmaste att allt varit en lögn, jag var tvungen att erkänna för mig själv att mitt liv som jag levt de senaste tre åren och identifierat mig med var ett rop på hjälp. Mitt rop på hjälp resulterade i den här bloggen och jag vill berätta för den som orkar läsa hur det varit, varför det blev så här och min resa till sanningen. Jag vill kalla det självterapi, för det här kommer vara en kamp som för mig handlar om livet jag vill leva och att behålla mig själv, den jag var innan allt började.

Bär nervöst av mot hemstaden

Publicerad 2014-12-18 09:08:20 i Allmänt,

Jag har varit väldigt luddig med hur jag bor och var jag är ifrån, enbart för att skydda min familj och mina vänner. Jag bor för tillfället ca 6 timmar från min familj och de vänner som bor kvar på det lilla stället. Idag är jag på väg dit och det är alltid lika nervöst, tänk om jag möter på någon fiende och blir utskälld. Jag hatar egentligen att åka dit men jag jobbar över julen så jag kan inte åka då. Tyvärr hinner jag bara vara där i 12 timmar innan det är dags att åka hem igen. Sånt är livet. Jag vet att det finns människor på det stället som hatar mig, vet en något så vet alla det sen och ryktet om det här har såklart spridit sig. Jag vet inte om jag skrivit om det innan men jag flyttade till en större stad för att lättare kunna hålla min lögn uppe. Nu är jag på tunn och hal is här, berättar troligen för mycket om hela grejen men jag måste ge er en chans att förstå varför jag bor så långt bort. Självklart var det inte bara på grund av lögnen som jag flyttade (jag höll på att bli påkommen och därför flydde jag), jag var även klar med det stället. Jag ville därifrån och jag ville inte bli avslöjad. Jag lyckades ta mig ur sitsen och fortsätta på lögnen, jag åstadkom det jag strävade efter, två flugor i en smäll. Jag åker till hemstaden ungefär två gånger per år, tre gånger det senaste året, sen allt föll i bitar och förra gången var det hemskt. Jag mötte på så många som hatade mig att jag ville dö, jag låg i sängen på kvällen och grät i timmar. Det hela slutade med att jag åkte en dag tidigare därifrån, jag klarade inte av hatet längre. Så jag håller en tumme för att det går bättre idag! 12 timmar borde jag lyckas hålla mig undan från folk, annars har jag misslyckats grovt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag är som vilken tjej som helst på utsidan. På insidan är jag som ingen annan, en svart sida dominerad av bipolär sjukdom, adhd, borderline och nyligen framkommet en sjuklig tendens till att ljuga. Hata mig, tyck synd om mig, skratta åt mig, gör vad ni vill, men gör inte som jag har gjort.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela