Ångest
Jag har sån ångest idag, det är nästan tungt att andas just nu. Måste bara få skriva ner mina tankar, måste få ut dom.
Jag tittade på en gammal bild idag, en bild från den perioden, hur jag såg ut, vad jag hade gjort med mig själv. Jag var så klen från allt svältande och spyende, jag var full med "kanyler" och trasiga armar. Det var hemskt att se. Personen som tog bilden hade tårar i ögonen under den stunden, efter att bilden togs så grät vi båda krokodiltårar. Vi trodde jag skulle dö, hon trodde jag skulle dö av cancer och jag trodde jag skulle dö av ångest. Om ångest hade kunnat ta livet av en person så hade jag dött för länge sedan, jag hade dött i den stunden. Många gånger funderade jag på att ta livet av mig, trodde det skulle vara enda utvägen, jag trodde att jag aldrig skulle kunna bryta mig ut ur min bubbla. Det kunde jag inte heller, det var någon annan som måste spräcka den och i och med att den gick sönder så trillade jag ner i ett djupt hål, lika djupt som under tiden jag ljög men hålet var kantad med en annan svart färg. Nu vart det väldigt poetiskt kände jag. Men om jag säger såhär; jag var i en depression och trillade ner i en annan med buller och bång. Där satt jag sen. Idag har jag tagit mig upp en bit, men ibland plågar det mig mycket och jag glider tillbaka lite grann. Det var inte bara jag som levde i en bubbla, det var även alla som visste, dom drogs med i min historia. Jag har så mycket mer att skriva, men ingen kommer orka läsa dom mörka tankarna så jag skriver mer när jag är lite piggare i sinnet. Hej så länge.
