Lögnerna är sanning
Jag har på senaste tiden ljugit om småsaker, för att skydda personen inblandad. Personen tror att jag ljugit om allt, men det har jag inte, jag har bara ljugit om hälften av allt, tro det eller ej. Det här har skapat stora problem i vår relation, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Tar lögnerna slut? Ja. Dom har tagit slut, men jag nästlar in mig i sanningen genom att jag inte vet hur jag ska förklara för att det inte ska missuppfattas och tolkas fel, det är nämligen en hårfin gräns mellan sanningen och lögnen och kan tolkas myyyyycket fritt. Har jag ljugit eller pratat sanning? Jag vet inte själv snart, eller jag vet, men jag orkar snart inte försvara mig och sanningen utan säger det personen vill och då blir det liv över det istället. Så antingen får jag skäll för att personen inte tror på sanningen eller så får jag skäll för att jag ljuger. Så i personens ögon ljuger jag oberoende vad jag säger, eller så "ertappar" personen mig med en lögn. Hänger ni med? Vad jag än säger så anser personen att jag ljuger, snart säger jag bra vad personen vill höra och så är vår relation över. Men nej, det kan jag samtidigt inte för att förlora den personen är verkligen en av mina största rädslor.Jag vet inte vad jag ska göra längre, jag är förtvivlad. Hela det här har vänt upp och ner på min mage och det är knutar i den, det är nästan svårt att andas. Jag säger sanningen men personen förstår inte det, vad ska jag göra nu? Någon som har en idé? Mina idéer är slut. nu. Jag vill ju bara vara ärlig och jag är ju det, men hur ska jag få personen att förstå?
